|
Detta är
en äldre artikel om hur Alf gör för att ta fiskbilder.
En ny artikel är "på G", men det tar nog ännu ett tag innan den är
klar, så under tiden får du nöja dig med denna artikel.
Hur JAG gör för att fotografera fiskar!
Detta är INTE tänkt som en beskrivning på hur MAN gör för att
fotografera akvariefiskar, utan endast en beskrivning av hur JAG gör. Se
det alltså INTE som ”FACIT” på hur man gör, men om du hittar några
idéer, så testa gärna! |
|
|
|
|
|
Akvariet
Jo, jag HAR ett (eller om jag skall vara ärlig, TVÅ) fotoakvarium!
Anledningen till detta är att vi inte har möjlighet att inreda alla
akvarium på ett sätt som är bra för att fotografera fiskarna, utan vi
föredrar att inreda akvarierna så att fiskarna trivs och leker.
Mina fotoakvarier är 36 cm breda, 45 cm djupa och 20 cm höga (vår
”standard” för 2 akvarium per hylla), och det går ca 25 liter vatten i
dem. 10 cm från framrutan har jag lister för att kunna ha en glasskiva
att skilja av akvariet med. I den främre delen släpper jag fisken som
skall fotograferas, och i den bakre delen har jag de växter som utgör
bakgrunden. På bottnen har jag svart, grov grus, som inte reflekterar.
Den första sortens svart grus jag fick tag på lyste som en stjärnhimmel
när blixtarna avfyrades, och det var inte riktigt den effekten jag var
ute efter :-) |
|
|
Filtrering och rengöring.
Ett av mina största problem har alltid varit att få vattnet fritt från
föroreningar och dammkorn med mera, och jag har testat ett antal olika
varianter på filter.
Minsta förorening syns på bilderna!
Tidigare hade jag ett Eheim 2211 ytterfilter (som ger ca 300
liter/timma) till varje akvarium, och det räcker ända inte riktigt till
Jag har dock fortsatt att testa olika filtersorter, och för tillfället
använder jag ett diatomfilter för att få bort så mycket småpartiklar som
möjligt, och det fungerar ganska bra. Jag har också provat att använda
bottenfilter, men om man har en fisk som är mycket aktiv så river den
gärna upp en del partiklar som samlats i bottenmaterialet, och det vill
jag inte ha.
Innan jag börjar fotografera putsar jag framrutan både på insidan och på
utsidan. Insidan brukar jag försöka rengöra dagen före fotografering,
för att filtret skall få en chans att suga upp de eventuella partiklar
man river loss.
Till insidan av glasen använder jag en ”makeup svamp”, eftersom
filtervadd och liknande lämnar ”trådar” kvar i akvariet. På utsidan
använder jag ett bra fönsterputsmedel tillsammans med en mjuk
bomullstrasa.
Det finns nog inget mer retligt än att ha fått en bra bild, bortsett
från att det är fläckar på glaset. Har man råkat ut för detta några
gånger så blir man mer noggrann med rengöringen av glasen :-) |
|
Belysning.
För växternas skull har jag en ”vanlig” lysrörsbelysning på 30 watt som
sträcker sig över mina fotoakvarier. Samma belysning flyttar jag fram
när jag skall fotografera så att jag får ett bra ljus för att ställa
skärpan.
För att få tillräckligt mycket ljus på bilderna så använder jag två
eller tre blixtar.
Jag har även testat att belysa med hjälp av lampor, men slutade med
detta eftersom det blev för varmt i akvarierna. |
Från början använde jag endast en blixt, men kom fram
till att man lätt fick slagskuggor under fiskarna med denna
ljussättning. Jag skaffade därför ytterligare en blixt, och placerade
även denna framifrån. Detta hjälpte mot slagskuggorna, men nu blev
bakgrunden för mörk, i förhållande till fisken. Med hjälp av ytterligare
en blixt så blev skillnaderna mindre.
Placeringen av blixtarna varierar en del.
Jag placerar oftast två blixtar fram (snett uppifrån, framifrån) och
oftast även en blixt snett bakifrån (riktad något framåt), för att lysa
upp bakgrunden.
Jag hade länge problem med något som jag kallade ”Amietisyndromet”,
eftersom det blev mycket tydligt när jag försökte ta bilder av
Fundulopanchax amieti. Det yttrade sig så att vissa blå, gröna eller
turkos nyanser blev helt fel (alltifrån grönaktig till rödbrun), medan
andra färger blev helt rätt (se exemplen intill). Jag fick samma problem
med en del andra fiskar, till exempel Nothobranchius cyaneus,
Aphyosemion spec. "Oyo, RPC 91/8" med flera, men jag uppmärksammade det
först på Fp. amieti eftersom det var så väldigt tydligt där.
Tack vare en del olika tips så kom jag på en lösning på problemet. Genom
att belysa fisken med en ficklampa från olika vinklar så kunde jag få
fram allt från den felaktiga färgen till den rätta, allt beroende på i
vilken vinkel ljuset föll på ryggen.
Genom att flytta runt blixtarna lite (en blixt uppifrån och en
framifrån) så blev jag av med detta fel.
|
|
Det har tagit mig ett bra tag att hitta ett sätt att få
blixtarna att bli sittande där de skall, samtidigt som det skall vara
enkelt att flytta dem. Att jag dessutom har 2 fotoakvarium gör ju inte
saken lättare.
Efter diverse tester har jag kommit fram till att Manfrottos ”magiska
arm” fungerar bra för mig när det gäller att placera blixtarna. För att
flytta blixtarna mellan de båda akvarierna har jag satt dessa ”magiska
armar” på en skena (som egentligen var avsedd för en skjutdörr), och på
så sätt kan jag flytta blixtarna obehindrat mellan akvarierna. Detta
syns på bilden av mina fotoakvarium ovan. |
|
|
”Film” eller Digitalt.
En fråga som man ganska snabbt stöter på när man diskuterar att
fotografera fiskar, är om vilken sorts film man skall använda, eller om
man skall använda en digital kamera.
Eftersom ett av mina syften med att fotografera fiskar alltid har varit
att kunna visa bilderna för de som är intresserade, så försvann
möjligheten att använda negativ film (för att skapa pappersbilder att
sätta i album) direkt. Kvar finns diafilm eller digital kamera.
Jag har länge använt en spegelreflex kamera, men tyckte att det var
besvärligt att behöva vänta på resultatet tills man fick filmen
framkallad. Jag minns särskilt ett tillfälle när jag hade ägnat i stort
sett hela helgen åt att fotografera fiskar (säkert 15-20 olika
arter/stammar), och kände mig ganska nöjd när jag lämnade in de 7
filmerna för framkallning. Lika nöjd var jag dock inte när jag såg
resultatet, eftersom det visade sig att jag oavsiktligt hade råkat ändra
inställningarna på blixten, så att nästan alla bilder blev för mörka. Av
de 7 rullar som jag lämnade in, fick jag 2 användbara (nåja, nästan i
alla fall) bilder!
Detta gjorde att jag fortsatte att testa diverse digitalkameror, med
skiftande resultat. Den första digitalkamera jag köpte var en Nikon
Coolpix 900, och den fungerade utmärkt till att ta vanliga foton. Jag
tyckte dock inte att den var bra till att ta fiskbilder med. Jag testade
också att använda en Nikon Coolpix 950, men inte heller denna fungerade
på det sätt som jag önskade. Att man endast kunde använda den inbyggda
blixten tyckte jag var en stor begränsning.
När Canon släppte sin G2 kamera så köpte jag en sådan, och nu gick det
lite bättre. Nu fanns det möjlighet att använda extern blixt. Autofokus
var dock ganska långsam, så det blev till att köra med manuell fokus,
men inte heller detta var optimalt. När jag fotograferade de större
Malawicikliderna så fungerade det någorlunda, men när jag plåtade
killies så blev det fortfarande den gamla systemkameran. Nu hade jag
dock möjlighet att använda samma blixtar, eftersom det var en Canon
systemkamera jag hade.
Naturligtvis sneglade jag också på de digitala systemkameror som fanns
då, kanske framför allt på Canon EOS D30. Jag tyckte dock att det var på
tok för mycket pengar och för låg upplösning. När sedan Canon EOS D60
kom, så var jag bara tvungen att testa om den fungerade lika bra som min
vanliga EOS. Eftersom min vanliga makrooptik passade, så var det bara
att sätta igång att testa, och nu kändes det bra. Jag hade samma
”känsla” som när jag använde min vanliga systemkamera, men hade
fördelarna med att kunna se resultatet direkt. Det var bara att betala
alla de tusenlappar som kameran kostade, för nu fanns det ingen
återvändo.
Idag använder jag enbart min digitala systemkamera när jag fotograferar
fiskar (och det mesta annat också). |
|
Mer om teknik.
Kamera:
Som jag redan sagt, så använder jag idag nästan uteslutande min digitala
systemkamera Canon EOS D60.
Objektiv:
Mitt favoritobjektiv för fiskfotografering är ett 100 mm makroobjektiv,
med ljusstyrka 2,8. Dock får jag så litet skärpedjup på bländare 2,8 att
det oftast inte är användbart, utan jag brukar köra på bländare 8 eller
11.
Att just 100 mm makrot blivit favoriten beror inte minst på att man inte
behöver vara riktigt så nära fisken som man skulle behöva vara med ett
50 mm objektiv, och på så sätt skrämmer jag inte fisken lika lätt. Är
det små fiskar som skall fotograferas så måste man ändå gå ganska nära,
medan man med stora fiskar får backa lite mer.
Att min kamera har en ”brännviddsförlängning” på 1,6 hjälper ju till när
man skall fotografera små fiskar. Mitt 100 mm objektiv motsvarar
egentligen ett 160 mm objektiv när det sitter på min D60.
Jag försöker oftast få fisken att fylla upp så stor del av bilden som
möjligt, utan att för den skull missa några fenstrålar eller annat.
Ljussättning:
För att kunna använda bländare 8 eller 11 så behövs det mycket ljus!
Vill man dessutom undvika slagskuggor och annat otyg, så behövs det
dessutom flera ljuskällor. Det räcker inte med en enda kraftig blixt,
för då blir fisken ojämnt belyst. Detta lärde jag mig den hårda vägen
…….
Numera använder jag 3 stycken Canon 550EX blixtar, och de styrs trådlöst
via en sändare som sitter på kameran.
Alla 3 blixtarna sitter på samma skena, för att det skall vara enkelt
att flytta dem mellan mina båda fotoakvarium.
Stativ:
Jag har provat att använda olika typer av stativ, och det som fungerade
bäst var en enbent variant. Det slutade dock med att detta åkte in i
garderoben igen, och nu kör jag helt utan stativ.
Dock har jag en ganska bra kontorsstol med hjul på, så att jag lättare
kan flytta mig framför akvarierna.
Autofokus:
Gärna och oftast! Dock är det inte alltid som kameran hinner med, och då
får man ibland gå över till manuell fokus. För att autofokusen skall
klara det hela någorlunda bra, krävs det att man har ganska mycket ljus.
Samt att man har en ganska bra kamera. Har man inte dessa båda
förutsättningar så är det bättre att satsa på manuell fokus från början.
Filformat:
Alla mina fiskbilder tas med filformatet RAW. Detta är ett råformat, som
egentligen bara sparar det kameran ”ser” till en fil på minneskortet.
Med detta filformat så kan jag i efterhand (i datorn) ändra en hel del
inställningar, till exempel färgtemperatur, exponeringskompensation,
kontrast, uppskärpning och en hel del annat. I datorn konverterar jag
sedan bilderna till JPG för att lätt kunna visa dem, och i en del fall
till TIF för att de skall kunna tryckas i till exempel KilliBladet.
För att få så skarpa och brusfria bilder som möjligt kör jag på lägsta
möjliga ljuskänslighet, i mitt fall motsvarande 100 ASA. |
|
”Tips & Tricks”
Alla som hållit på med att fotografera fiskar (eller vilken annan
sysselsättning som helst) lär sig en del knep under resans gång. Här
kommer några av ”mina” knep. Några har jag nog kommit på själv, medan
andra har jag stulit från någon som kom på det före mig :-)
Varför återuppfinna hjulet, det fungerar ju bra som det är, eller ………
När jag började fotografera fiskar på allvar så fick jag ganska många
bilder där man såg mina händer eller fingrar som reflexer i glaset.
Detta löstes genom att jag satte en SVART, matt pappskiva längst fram på
objektivet. Naturligtvis blev det inte helt rätt vid första försöket,
men numera använder jag svart dekorkartong, som jag köpt i A4 storlek.
Efter att ha skurit ut ett hål i mitten för objektivet har jag klippt
till storleken så att kartongen skymmer det den skall, men inte mer.
På tal om reflexer i glaset, så har jag fått många bilder ”förstörda” av
att det är reflexer i glaset, både från blixtar, andra akvarier och från
fönster. Efter ett par försök så har jag numera mörka rullgardiner som
jag kan dra ner för fönster och akvarier. Reflexer från blixtarna får
man lösa genom att placera dem så att man undviker reflexer så mycket
som möjligt. Än har jag inte lyckats lösa detta helt, men idag är det
ett ganska litet problem.
Ibland har man inte tänkt till riktigt innan man satt sig för att
fotografera, och när man sedan tittar på resultatet så ser man några
konstiga ränder eller ”fläckar” som reflekterar i glaset. Dessa har mer
än en gång kommit från mina kläder!
Numera är det en svart T-shirt och mörka byxor eller jeans som gäller
vid fotografering. Det är varken svårt eller obehagligt att klä sig på
detta sätt, och man undviker en del reflexer.
Jag har säkert sagt det förr, men jag säger det igen. PUTSA GLASET, både
på utsidan och på insidan. Jag har slängt MASSOR med bilder, där enda
felet har varit att det är fläckar av ena eller andra slaget på glasen.
Det är oerhört ”oproffsigt” och fullständigt onödigt att inte åtgärda
detta i förväg. Är man hos någon annan och fotograferar så har man
kanske inte möjlighet att åtgärda insidan, men det finns ingen ursäkt
för att inte putsa av utsidan av glaset!!!!
Jag har sagt det förr, så jag säger det igen. PUTSA GLASET!!!!
Hur många bilder skall man ta av en fisk?
Jag har alltid hyllat principen att ta många bilder, och sedan kasta de
som inte är bra!
Medan jag fortfarande använde diafilm, så kunde man inte ta ”obegränsat”
med bilder på en fisk, utan då blev det oftast ”bara” mellan 10 och 36
bilder av samma fisk. Med den digitala tekniken så kostar det inget
extra att ta fler bilder, och jag har vid flera tillfällen tagit långt
över 100 bilder på samma fisk. Vid några tillfällen har det tagit flera
dagar att ta dessa bilder, medan det vid andratillfällen gått på några
timmar.
Det är dock viktigt att man verkligen kasserar de bilder som inte är
bra, för vem är någonsin intresserad av att se på dessa!
Jag brukar spara 2 till 6 av de bästa bilderna på varje fisk. Lyckas man
sedan få bättre bilder vid ett senare tillfälle, så kan man kanske
kassera en del av de man tagit först.
Ibland har man inte lyckats få en enda bra bild trots många timmars
väntan, och då får man nöja sig med det man fått, och hoppas på att det
går bättre vid ett senare tillfälle. |
|
Val av fisk.
Det finns naturligtvis många olika anledningar till att man väljer att
fotografera en fiskart eller en individ. Ibland vill man ta ett
”porträtt” av en viss individ, och andra gånger så vill man ta ett
”artfoto” för att visa hur fisken ser ut.
Vid ”porträtt” så är det endast fotografens fantasi som sätter gränser
för vad man kan göra (eventuellt så kan även fisken i fråga ha ett ord
med i leken), och här kan man verkligen leva ut sina kreativa sidor. Jag
har sett en del bilder där det har tagit en stund att lista ut vad det
egentligen är jag tittar på, och ibland är detta väldigt inspirerande
och kul. Om man nu håller på med äggläggande tandkarpar, så vill man
kanske visa att fiskarna verkligen har tänder, och att detta inte endast
är förbehållet pirayorna :-) |
|
När jag vill ta ett ”artfoto” av en art eller en stam,
så försöker jag alltid få fiskarna att se så bra ut som möjligt (vem
vill se till exempel en Rivulus som står och hänger på bottnen, med alla
fenorna hoptryckta).
Får JAG välja (och det får jag ju), så väljer jag en fisk som verkligen
visar sig, framför en förskrämd stackare som står i ett hörn eller på
bottnen och trycker.
Har man flera fiskar att välja mellan när man skall fotografera en
art/stam, så välj den som har bäst fenor, och är i bäst kondition. Är
inte fiskarna i bra kondition nu, så får man kanske vänta tills de
(eller deras avkomma) är i prima kondition.
Har man inte möjlighet att vänta, av en eller annan anledning, så är det
ju bättre med en bild på en fisk som inte är helt på topp än ingen bild
alls.
Visst, jag erkänner, det ÄR jättebra med en fru som odlar massor med
fisk, och som kan sätta undan ett akvarium enbart för ett par fiskar. På
så sätt slipper hannen att få bitna fenor, paret kan utvecklas i lugn
och ro. När de sedan är fullvuxna, så har de förhoppningsvis också fått
stora, väl utvecklade fenor, och har man riktig tur så vill de även visa
dessa :-) |
|
|
Tid.
Hur lång tid tar det då att få en bra bild av en fisk? Jag menar, en
bild som man verkligen är nöjd med.
Tyvärr finns det inget svar på denna fråga, men generellt kan man säga
att det tar MYCKET längre tid än man hade tänkt sig :-)
Någon (enstaka) gång har man fått en ”pangbild” nästan direkt när man
har släppt ner fisken i akvariet, men det är inte ofta. Jag skulle gissa
att det har hänt mig 3 – 4 gånger, och jag har ju gjort ett antal försök
…….
Andra gånger så har det kanske tagit en halv eller en hel timme, men
oftast tar det längre tid (i alla fall för mig). Det har också hänt att
jag har försökt i flera dagar utan att lyckas. Då är det bara att släppa
tillbaka fisken i sitt akvarium, för att göra ett nytt försök vid ett
senare tillfälle.
Vissa fiskar/arter är lättare än andra, men jag tror att detta även
beror på individen, kanske mer än på arten. Dock finns det vissa arter
jag drar mig för att fotografera ….
Som avslutning så vill jag bara säga att det är KUL att fotografera
fiskar, även om det kan ta ganska mycket tid. Man får (förhoppningsvis)
se fiskarna när de är som vackrast, och man får ju bildbevis på hur fina
fiskarna är :-)
Lycka till med dina egna bilder! |
|
|
Denna artikel har tidigare varit publicerad i Skandinaviska
KilliSällskapets tidning KilliBladet 2004 nr 1.
|
|